Ultima thule- Bäring Nord

Jag seglat över havet, snart nog i tjugo år, lärt hur dystra dagar kommer och går, alla oceaner har varit för mig en bädd och i storm på vilda vatten, jag aldrig varit rädd Men nu kallar mig den jord, Där i norr den sköna Nord Och det tär min kropp och själ, Att jag ej är där Och för mitt inre öga, Ser jag skogens stammar höga Vid den plats som för mig kan kallas hem Brevet från min son, kom likt vinden norrifrån En dröm att följa pappa, att gå i faders spår Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår och från fårad kind i stillhet, jag stryker bort en tår Ja, nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord och det tär i min kropp och själ att jag ej är där och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga vid den plats som för mig kan kallas hem Längtans starka vingar bär mig hem Skall aldrig mera lämna släkt och vän I Sverige finns du kvar Jag minns dig kära far Ung och stursk i sinnet, inga drömmar sköts i sank Jag matats har med minnen, fast utsvulten och pank Men när vildheten i hjärtat, med ålder viker bort Och tankar om ett äventyr är att minnas år som gått Ja då kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord och det tär i min kropp och själ att jag ej är där och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga vid den plats som för mig kan kallas hem Men nu kallar mig den jord, där i norr den sköna Nord och det tär i min kropp och själ att jag ej är där och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga vid den plats som för mig kan kallas hem - mitt hem