“ Suzanne “ ( Swedish Lyrics and text )
Suzanne tar dej med hem till sej nära floden
Du kan höra båtar ljuda sent på natten bredvid henne
När du vet att hon är tokig är det därför du är där
Och hon bjuder te och frukter komna ända ifrån Kina
Och just när du ska säga: Jag har ingen kärlek till dej
Får hon in dej på sin våglängd och hon låter floden svara
Att du alltid älskat henne
Och visst vill du gå med henne, när du följer är allt väl
Och hon vet att det är sanning
Att du har snuddat hennes kropp med din själ
Jesus var en sjöman den gång han gick på vattnet
Och hans ögon sökte länge från ett ödsligt torn av trä
Och när han visste säkert bara drunknade hans kunskap
Sa han: alla ska bli sjömän tills dess havet ger dom frihet
Men själv så var han bruten långt innan himlen syntes
Försakad, nästan mänsklig, han sjönk inför din visdom
Som en sten
Och visst vill du följa honom, när du följer är allt väl
Och kanhända är det sanning
Att han har snuddat vid din kropp med sin själ
Nu tar Suzanne din hand och hon leder dej till floden
Hon är klädd i lump och fjädrar som nån annan burit förut
Solen flödar lugnt som honung ner på din och flodens drottning
Och hon visar för ditt öga där bland sopor och bland blommor
Finns det hjältar mitt bland sjögräs, det finns barn i någons morgon
Som är svaga för nåns kärlek, där finns svagheten för evigt
Och Suzanne håller spegeln
Och visst vill du gå med henne, när ni följs åt är allt väl
Och du vet att det är sanning
Att hon har snuddat vid din kropp med sin själ
“ Suzanne “ ( English lyrics and text )
Suzanne takes you home to himself near the river
You can hear the boats to sound late at night beside her
When you know she’s crazy is that why you are there
And she offers tea and fruit agreed way from China
And just when you say: I have no love for you
She gets into you on their wavelength and she lets the river answer
You always loved her
And of course you want to go with her, when you follow so good
And she knows that there is truth
You’ve touched her body with your soul
Jesus was a sailor of the time he walked on water
And his eyes searched far from a lonely wooden tower
And when he knew for sure just drowned his knowledge
He said everyone should be sailors until the sea gives them freedom
But himself, he was broken long before the sky seemed
Forsake, almost human, he sank to your wisdom
Like a stone
And of course you want to follow him, when you follow so good
And maybe it is Truth
That he has touched on your body with his soul
Now Suzanne takes your hand and she leads you to the river
She is wearing rags and feathers that someone else brought before
The sun flowing like honey calm down on your and river queen
And she shows for your eye where, among garbage and among flowers
Are there any heroes in the midst of seaweeds, there are children in someone tomorrow
Which is weak for someone ’s love, there is weakness forever
And Suzanne is the mirror
And of course you want to go with her when you go together, so good
And you know there is truth
That she has touched on your body with his soul