Stockholms Sjukvårdsupprop del 3 - “Men tiden finns inte...“

Våra skattemedel till vården kan liknas vid en skål med godis. En skål som inte räcker till alla men där läkare tidigare har beslutat vem som får ta del av den och vem som är för frisk för att smaka. Med en naiv fantasi om det goda i ökad tillgänglighet, har våra politiker med ny teknik och kommunikationsmöjligheter gjort det lättare att plocka ur skålen. Det kan verka bra, men fler händer som plockar kräver också mer godis. Annars tar det slut. Är inte ökad tillgänglighet bra då? Nej, faktiskt inte i det
Back to Top