LISA EKDAHL - HÖSTEN

Hösten Jag såg höstens sista löv falla från sin gren där växa nya löv i vår men den trösten är klen jag såg höstens sista löv sakta segla ner jag sörjer än inte men gråter inte mer Vart tog den vägen den där klangen i min röst då jag skrattade och grät och ropade ditt namn jag minns en tid då den där taggen i mitt bröst inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland vart tog den vägen den där klangen i mitt bröst jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn nu finns den ständigt den där taggen i mitt bröst sen du slutade att svara sen den dagen du försvann Jag såg hösten vandra in och jag såg sommaren gå