Gustaf Fröding - Vackert Väder

Klar låg himlen över viken, solen stekte hett, och vid Haga ringde Hagas gälla vällingklocka ett. Brunnskogs kyrka stod och lyste som en bondbrud, grann och ny. Över björkarne vid Berga som ett hattflor på en herrgårdsfröken svävade en sky Och som jättelika nämndemän, samlade till häradsting, stodo skuldra emot skuldra mörka höjder runt omkring, och som högtidsklädda långskepp summo Värmelns holmar fram, över stäven susa granar, alar susa över toften, tallar över akterstam Gamle Hurra stod på branten vid sin stugudörr, kanske i hans gamla hjärta lyste solen, lyste livet litet varmare än förr. Gamle Hurra, gamle Hurra, kanske tänkte han som jag: det är ändå skönt att leva — vilken strålande, orimligt obeskrivligt vacker dag! Men vad är